ProsecutionEdit

Enligt åklagarna kidnappade Larrañaga och sex andra åtalade systrarna Chiong vid 22.00-tiden den 16 juli 1997 i närheten av ett köpcentrum på ön Cebu i Filippinerna, våldtog dem och kastade sedan en av systrarna i en ravin. (Detta ifrågasattes senare eftersom det inte fanns någon formell identifiering av kroppen, och man trodde senare att det inte var en av systrarnas kropp). Den andra systern hittades aldrig. Åklagarnas fall mot Larrañaga var centrerat kring vittnesmålet från en medåtalad, Davidson Valiente Rusia. I utbyte mot allmän immunitet vittnade han. Rätten tillät endast Larrañagas advokat att korsförhöra Rusia i en halvtimme, trots att Rusias direkta vittnesmål pågick i flera dagar. Under denna halvtimme kunde Larrañagas advokat bevisa att Rusia hade ljugit för åklagaren och domstolen om sina tidigare domar. Rusia hade visserligen hävdat att han aldrig hade dömts för något brott, men i själva verket hade han ett register över inbrott och förfalskning. Rusia svimmade när han konfronterades med denna bevisning. Davidson Rusia är en dömd brottsling som var gängmedlem och dömdes till fängelse två gånger i USA för andra brott. Rusia hävdade att han var med Larrañaga i Ayala Center, Cebú tidigt på kvällen den 16 juli, samma kväll som Larrañaga säger att han var på restaurang R&R i Quezon City med sina vänner. Rusia var inte känd av Larrañaga och framträdde som ”statligt vittne” först 10 månader efter händelsen.

DefenseEdit

Fyrtiofem vittnen, däribland Larrañagas lärare och klasskamrater vid Center for Culinary Arts (CCA) i Quezon City, vittnade under ed om att han befann sig i Quezon City, när brottet sägs ha ägt rum i Cebu City. Rättegångsdomstolen ansåg dock att dessa vittnesmål var irrelevanta och avvisade att de kom från ”vänner till den anklagade”, och de godkändes inte. Under rättegången i Cebu Regional Trial Court (RTC) Branch 7 försökte försvarsadvokaterna lägga fram bevis för var han befann sig på kvällen för brottet – att Larrañaga, som då var 19 år gammal, befann sig på en fest på restaurangen R&R längs Katipunan Avenue i Quezon City och stannade där fram till tidigt på morgonen dagen därpå. Efter festen framgår det av loggboken från säkerhetsvakten i Larrañagas lägenhet att Larrañaga återvände till sin lägenhet i Quezon City klockan 2:45.

Rowena Bautista, instruktör och kock på det kulinariska centret, sade att Larrañaga var i skolan från klockan 8 till 11:30 och att hon såg honom igen omkring klockan 18:30 den 16 juli. Skolans registrator, Caroline Calleja, sade att hon övervakade en tvåtimmars tentamen där Larrañaga var närvarande från klockan 13.30. Larrañaga deltog i sin andra omgång av halvtidsprov den 17 juli med början klockan 8.00. Först därefter åkte Larrañaga till Cebu sent på eftermiddagen den 17 juli 1997.

Flygbolagets och flygplatsens personal kom också till domstolen med sina flygjournaler, som visar att Larrañaga inte tog något flyg den 16 juli 1997 och att han inte heller var ombord på något chartrat flygplan som landade i eller avgick från Cebu under de relevanta datumen, med undantag för flygningen klockan 17.00.M. PAL-flyg den 17 juli 1997 från Manila till Cebu.

Högsta domstolen bekräftade ändå den anklagades fällande dom utan rimligt tvivel.

DomEdit

De sju medåtalade dömdes för mord och dömdes till döden genom en dödlig injektion den 3 februari 2004.

Larrañagas advokater Felicitas Aquino Arroyo och Sandra Marie Olaso Coronel uppmanade högsta domstolen att tillåta amicus curiae från det baskiska advokatsamfundet (BBC), Barcelonas advokatsamfund (BBA) och advokatsamfundet i Madrid. De tre organisationerna uttryckte sitt intresse för Larrañagas fall eftersom han var ”spansk medborgare med ursprung i Baskien och därför medlem av Europeiska unionen”. BBA nämnde att avrättningen av en spansk medborgare skulle strida mot brottet mot principen om ömsesidighet i internationell rätt och konstaterade att om en filippinsk medborgare befinns skyldig i Spanien skulle ingen spansk domstol ha utdömt dödsstraff och inte heller ha tillåtit att han skulle utlämnas till något land som tillämpar dödsstraff. Den före detta ambassadören Sedfrey Ordóñez hävdar att han är offer för en felaktig rättegång.

Fair Trials International (FTI), en icke-statlig organisation som arbetar till förmån för dem som riskerar att drabbas av ett justitiemissöde i ett annat land än sitt eget, skrev en amicus-skrivelse som lämnades in till Filippinernas Högsta domstol av Europeiska kommissionens delegat i Manila. Amicus anförde att Larrañaga enligt både internationell och filippinsk lag hade utsatts för en orättvis rättegång och aldrig fått möjlighet att visa sin oskuld. FTI har sedan dess företrätt Larrañaga inför FN för att vädja mot orättvisor i Filippinerna. Sarah de Mas, talesperson för FTI, som uppmärksammade Europaparlamentet och de på varandra följande ordförandeskapen i Europeiska unionen på fallet, förklarade att Larrañaga hade avtjänat ett långt straff för ett brott som han inte kunde ha begått.

Följ länken, högsta domstolens beslut i detta fall.

http://elibrary.judiciary.gov.ph/thebookshelf/showdocs/1/46750