I lördags hade jag min första boksignering på Kinokuniya i New York. (Se vad som är på gång den här veckan, särskilt om du är i Seattle!) Jag var ganska nervös eftersom jag aldrig har gjort en boksignering tidigare, men jag tycker att det gick ganska bra. ^_^^; Jag kommer att ha fler bilder uppe någonstans så fort jag har bearbetat dem, men här är bara en. Jag är den svarta klumpen i det högra nedre hörnet!

Efter att jag snubblade mig igenom en kort introduktion av ämnet ”vad är bento”, med lite show-and-tell av olika bentolådor, hade vi en Q &A session. En av frågorna som ställdes var: Vad är skillnaden mellan en vanlig matlåda och en bentolåda? Jag var tvungen att tänka lite på mitt svar. I princip finns det ingen skillnad mellan en låda som man packar till lunch och en bentolåda, eftersom bento (för lunch) i princip är japanska för lunchlåda!

Jag antar att huvudskälet till att jag, och många andra människor, talar i termer av bento i stället för lunchlåda är att begreppet ”bento” bär med sig en hel del traditioner och användbara idéer som man kan utgå ifrån. Saker som:

• att ha en mängd olika texturer, smaker, livsmedelsgrupper och färger i en liten behållare
• att packa sakerna tätt för att få dem kompakta och för att se till att sakerna inte flyttas runt
• hur man packar en låda så att den ser aptitretande ut när den öppnas
• vilka typer av mat man ska packa, vad som inte ska packas, hur långt i förväg man ska göra saker
• vad som smakar gott flera timmar efter packningen och (oftast) i rumstemperatur
• och sist men inte minst, hur man hinner med att göra bentos dag efter dag, för sig själv, sina barn, sin make/maka eller någon annan.

En smörgås passar bra till lunch, och i Japan är en bento med smörgås fortfarande en bento. Jag älskar smörgåsar, men en smörgås varje dag blir monotont. Jag älskar också sallad till lunch, men en massa sallad som bara dumpas i en behållare, som stöts runt ett tag i en ryggsäck, kan se lite osäkert ut. Så jag vänder mig till Book of Bento. Jag menar inte nödvändigtvis The Just Bento Cookbook, utan jag hänvisar till den kunskap som jag har samlat på mig, från min mamma, mina mormödrar, mina mostrar, min syster med två barn, andra bentokokböcker och bloggar och webbplatser med mera.

Det kanske låter töntigt, men för mig handlar en bentolåda också om att ge lite kärlek till någon. Den personen kan vara du själv, men att ha någon annan som gör en bento till dig är så mycket mer speciellt. (Jag älskar fortfarande när min mamma gör en bento åt mig när jag är tillbaka i Japan.)

Här är en japansk video – egentligen en reklamfilm för Tokyo Gas (ett elbolag) – som förklarar den roll som hemmagjorda bentos spelar i det japanska livet så bra, samt visar några ganska typiska hemmagjorda bentos. (Jag älskar ”Ursäkta, jag försov mig!” på 0:26.) Mamman som berättar minns hur hon fortsatte att göra bentos till sin oftast svarslösa och lynniga tonårsson under tre år på gymnasiet. Hon betraktade dem snarare som envägsbrev eller e-postmeddelanden till sin son. Hon fick aldrig något verbalt svar, ända till slutet, men lådan som kom tillbaka tom varje dag var svar nog för henne. Och i den sista tomma bentolådan bifogade hennes son en lapp med texten ”Tack….sorry I could never say that before”. (Jag gråter alltid vid den delen….)

(Jag älskar dessa sentimentala reklamfilmer om mat och familjekärlek från Tokyo Gas. Det här inlägget om stekt ris på Just Hungry innehåller en annan.)

Sammanfattningsvis antar jag att det handlar om att behandla sin lunch med lite öm kärlek och ge den lite kul och variation. (Och du vet, du kan kalla det en lunchlåda i stället för en bento också! Allt handlar om innehållet egentligen.)

Tack till damen som ställde frågan (jag är ledsen att jag inte fick ditt namn), för att du fick mig att tänka efter! Jag önskar att jag kunde ha varit lika välformulerad på plats. ^_^;